Say what? [this is ao-k communication]

 

Vad är det som gör göteborgare så sega? Så skeptiska för förändring? Något är det i alla fall – stolthet eller dumhet – när högtflygande idéer faller platt till marken.

De e la, änna då va…

Nya arenan efter att Gamla Ullevi revs döptes till... Gamla Ullevi. Vad var det för fel på, säg… Gunnar Gren Arena?

Pariserhjulet som Göran Johansson ville ha nere vid Operan vållade debatt och hamnade i en sirapsseg motvalls långbänk. När jag var nere i Malmö förra veckan läste jag att det skulle bli ett hjul på Stora Torget. Det tog Malmö, staden som aldrig säger nej, lite drygt en månad från tanke till handling.

Älvstrandsplanerna kommer väl bara att bli en tummetott? Politikernas blickar riktas istället på Gårdas unika landshövdingehus. Dessa vill man minsann riva för att ge plats åt… ett parkeringshus? Bilismen ska alltså fortsatt premieras? Märkligt men helt i linje med den sorgligt oprioriterade, urusla kollektivtrafiken…

Goa gubbar?

När det gäller arkitektur är göteborgaren feg, åtminstone i sin egen hemstad. Det mest ”spektakulära” som byggts på senare tid är Hotel Avalon, inget märkvärdigt bygge om det inte vore för den utskjutande glasbassängen på taket. Annars byggs det mesta i konservativ anda, det ska ju passa in. De Göteborgsbaserade arkitekter som sticker ut gör det på annan ort.

 

Källgren/Kaminskys Strandbaden i Falsterbo

 

Gert Wingårdhs Citadellbadet i Landskrona

Gött mös?

 

Vad händer då med Gasklockan i Tingstadsvass/Gullbergs kaj? Ingenting. Nu uppmanar jag göteborgarna att lyfta blicken, kolla till exempel på Stockholms förslag…

Kulturen har sitt delvis självförvållade sisyfosarbete i Göteborg, i Malmö verkar det gå som en dans. Nu öppnar snart Moderna Museet i falafelns förlovade stad. Hur kunde även detta tillfälle gå förbi vår västsvenska metropol?

Jag redan föreslagit att valven utanpå Göteborgs konstmuseum borde glasas in, men politikens och de ansvarigas tystnad är talande.

Visst finns det anledning till att tänka efter före och att inte förbehållslöst förinta historiska miljöer, men någon nyordning får det faktiskt lov att vara i Lilla London.

 

Bilder: AÖ

...liten uppdatering: Sent ska staden vakna, nu verkar det äntligen klart att Göteborg ska få det som de avsevärt mycket kvickare Malmöborna redan fick i höstas ;)

Redan ute och julklappsshopar? Eller känner du någon som fyller år? Creatables utvecklar produkter från spillmaterial. Skräp, helt enkelt.

 

Men sicket fint skräp det blir!

 

 

Ikväll var jag på Pecha Kucha, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men jag blir sällan besviken och alltid inspirerad av dessa kvällar. Det bjöds på många skratt och en hel del inspiration. Kanske var Creatables presentation det som pysslaren i mig gick igång på mest.

Som gammal Ikean känner jag igen konceptet, att ta tillvara på material från hela tillverkningsprocessen, skillnaden är att Creatables företagsidé är att ta vara på det andra företag inte vill ha. Det här gillar jag verkligen!

 

Bild: Creatables.org

– det som vi alla redan visste har nu presenterats svart på vitt!

 

Västtrafik, denna i åratal utskällda huvudman för kollektivtrafiken i Västra Götaland, har nu även fått sin dom av Västsvenska handelskammaren: ni är dyra och dåliga.

 

Gratis kollektivtrafik

Jag har länge propagerat för att kollektivtrafik ska vara gratis*. Enklaste sättet att finansiera detta är att höja kommunalskatten med några ören. Om detta mot förmodan inte skulle räcka här i Västsverige anser jag att hälften av de avgifter som generareras genom kommande biltullar bör läggas på en avgiftsfri kollektivtrafik, samt en allmän upprustning av alla former av spårbunden trafik. Den andra hälften bör läggas på en förbättrad infrastruktur för cyklismen.

 

 

Det finns ju de som hävdar – och förmodligen förväntar sig – att de avgifter som genereras genom biltullar ska gå oavkortat till en upprustning av vägnätet. Detta är naturligtvis förkastligt, men ändå förståeligt. Många är missnöjda med Västtrafik. Missnöjet handlar bland annat om befängda biljettsystem, försenade fordon och bristande bekvämlighet. Folk tar hellre bilen om den möjligheten finns. Vilket naturligtvis är ett problem. För dig, för mig, för miljön och för Västtrafik.

 

Ju fler som är ute på vägarna desto större blir behovet att underhålla vägnätet. Det säger sig självt. Ju mer pengar som läggs på att rusta upp för bilismen, desto mindre pengar till Västtrafik och därmed ännu mindre anledning att åka kollektivt vilket leder till ännu större miljöpåverkan. Ett klassiskt moment 22.

 

Kollektivtrafik är fantastiskt

Det är solklart tydligt att det är hög tid att resurser som handlar om transport måste läggas på en förbättrad kollektivtrafik. Kollektivtrafik är fantastiskt, när den fungerar. Se bara på New York, Tokyo, Stockholm, ja till och med Skåningarna kan ju!

Hallå Västtrafik, vakna! Många tycker att det är dyrt och tjuvåker eller kör bil – och jag förstår dem. Många har redan dömt ut biljettsystemet och de nya italienska spårvagnarna, jag ska inte ödsla er tid på det även om jag håller med. Det är dags att göra kollektivtrafiken i Västra Götaland attraktiv, på alla sätt.

 

 

Jag anser till exempel att spårnätet bör byggas ut, både för spårväg och lokaltåg. Det är många som pendlar från Göteborg till Borås, och fler blir det. De som någon gång åkt 100-bussen morgon eller kväll vet vad jag pratar om. Bygg ett snabbspår modell Arlanda Express från Göteborg till Borås. Men med två stopp innan Borås: Landvetter flygplats samt Viared. Låt banan gå under jord med så rak sträckning som möjligt.

 

Kollektivtrafik är fantastiskt, när den fungerar. Västtrafik fungerar tyvärr fantastiskt dåligt.

 

* Jag har köpt regionen runt-laddningen många gånger och tycker verkligen inte att jag fått valuta för pengarna.

 

Bilder: AÖ

 

Mångsysslare som lämnar många avtryck

Du har säkert sett eller hört något signerat Åke Arenhill. Det kanske var en illustration, en målning, en scenografi, en radio- eller tevepjäs eller annons för någon produkt? Från Treo-förpackningen och Dolda kameran, till illustrationer i den kolorerade veckopressen – Åke Arenhill är en osannolikt produktiv mångsysslare och han målar och tecknar fortfarande, nyss 89 år fyllda.

 

Jag känner till honom sedan tidigare, bland annat hans samarbete med illustratören Per Åhlin, men förstod inte vidden av hans verksamhet innan jag såg utställningen på Form/Design Center i Malmö. Här är ett pyttelitet axplock i bild.

 

Visste du förresten att det var Åke som gjorde översättningen till Simon & Garfunkels ”Bridge over troubled water”?

 

Bilder: AÖ

 

Hur föds en bättre värld ur all den design som produceras? Det är den stora frågan för dagen – och framtiden. Hållbar design, något som intresserar allt fler idag när du antingen är miljömedveten eller miljöbov, är här för att stanna. Vi måste alla dra vårt strå till stacken, efter förmåga naturligtvis.

 

 

BoostShow 2009 – Design for Life

I Malmö hölls förra veckan workshops på temat design för (ett bättre) liv. Om du har vägarna förbi Malmö och är nyfiken på sånt som förbättrar livet tycker jag att du ska besöka inspirerande BoostShow på Beijerskajen 8 (Vid Malmö högskola) som pågår till mitten av november.

 

DesignBoost, som grundades av designern David Carlsson och kommunikations-strategen Peer Eriksson är en process* som delar med sig av kunskap och erfarenheter kring hållbar design som samlar formgivare, forskare och företagare från hela världen.

 

* ja, det är en process, inte ett evenemang.

 

Bilder: DesignBoost

Hur statusstressad är du idag?

Vem är jag? Hur ser du på mig? Och kanske framföralt, hur tror jag att du ser på mig? Alla har någon gång funderat på det, kanske till och med blivit tokstressad över det. Status är halt klart viktigt i vårt samhälle – och hur vi skaffar oss status kan se väldigt olika ut. Du kan få det via blodet. Du kan naturligtvis försöka utbilda dig till ett statusyrke eller köpa dig status – och troligtvis lyckas i mångas ögon. Din Volvo XC90 har i många kretsar förmodligen högre status än min sjuväxlade silverfärgade Crescent med inbyggd navdynamo. Är gräset verkligen grönare hos grannen, och spelar det i så fall någon roll? Men måste jag bry mig? Har min cykel, ”silverpilen”, högre status än din medelklass-Volvo i någon krets någonstans och spelar det överhuvudtaget någon roll för min självbild och mitt självförtroende?

Vad är din status idag?

Är jag evigt dömd och stämplad med en viss status i omgivningens ögon? Måste det alltid handla om vad jag gör framför vem eller kanske hur jag är? Hur kommer det sig att jag blir avundsjuk på vännerna som har råd med flera utlandssemestrar varje år eller de där som lever ett stadgat liv med familj och trygga välbetalda jobb? Hur mår jag egentligen – i andras ögon? Hänger jag med i allt det senaste? Har jag koll på det där nya? Orka! Ta bara det här med din facebook status. Jätteviktigt! Eller..?

 

 

Jag har länge funderat på det här med status och varför det är sååå viktigt 24/7. Ja, jag är fåfäng. Jag gillar prylar. Men jag är inte en av dem som skriver under på att den som dör med flest prylar vinner. Visst, jag har massor av grejer. Förmodligen mer än vad jag behöver och det mesta jag har är inte sånt som imponerar på folk. Jag kommer inte från någon fin familj, tjänar inte massor av pengar och har inte valt ett högstatusyrke. Jag bor inte i ett fint område och definitivt inte i ett fint hus. Lägenheten är dock helt okej inredd i en ganska maximalistisk stil enligt eget recept.

 

Är jag framgångsrik?

Framgång beror ju på vems mått vi mäter efter. Jag har ju en hel del meriter. Det står att läsa i min CV. Men vem har läst den? Alldeles för få om du frågar mig. Och det kanske är det som är problemet. Men i så fall är det också mitt eget fel. Om det är viktigt för mig att få bekräftelse på mina meriter, på att jag är framgångsrik i någons ögon. Jag är långt ifrån lika framgångsrik som flera av mina vänner, men om jag ser mig i spegeln ser jag ingen loser. Trots att jag inte har familj. Trots att jag saknar fast inkomst. Men jag lever, har hälsan och är självständig i så motto att jag oftast inte bryr mig om vad andra människor tycker och tänker om mig. I mina ögon duger jag som jag är. Nästan jämt. Visst krisar jag vid anställningsintervjuer och visst blir jag lite smånervös inför nya bekantskaper. Jag har komplex. Jodå. Men jag har lärt mig leva med dem. Inte alla bryr sig om det jag själv lägger onödigt mycket fokus på. Vem sätter upp den där kravspecifikationen som vi bär på inom oss dag in och dag ut? Måste livet vara en tävling? Jag funderar på det. Ofta. Jag börjar komma närmare något slags svar som jag kan leva med utan att ständigt känna mig betygsatt. Jag har läst och funderat och tagit mig tid att känna efter.

 

Efter att jag, med stor behållning, läst ”Statusstress” , en mycket intressant och skönt humoristisk historisk exposé kring det fenomen vi nog alla skäms lite att lufta med nära och kära, signerat historikern och vardagsfilosofen Alain de Botton känner jag mig lite lugnare. Jag inser att den samhörighet jag sedan länge känt med bohemer inte är någon fullständig slump eller ett aktivt val i jakten på någon slags status. Jag är helt enkelt sån. Åtminstone till del. Bohemer är ju som ni  vet materiella minimalister…

 

Även om de Botton inte träffar huvudet på spiken i varje ansats så lyckas han åtminstone med ett ganska genomtänkt filosofiskt bygge som fungerar som tröst och guidning till en möjlig väg ur fällan som kallas statusstress. Har du drabbats av den moderna världens I-landsvirus vi kallar ”statusstress” tycker jag att du ska läsa den här boken. Du får gärna låna den av mig. Jag har tidigare läst Alain de Bottons ”The architecture of happiness” och ”Om konsten att resa” som jag också rekommenderar varmt.

 

Illustration: Jan Stenmark

– Göteborgs konstmuseum har potential som inte utnyttjas

 

Göteborgs konstmuseum är en fantastisk plats med utmärkta samlingar och inspirerande fina utställningar. Men jag har i flera år stört mig på en sak – tomrummet ovanför entrén till museet. Sedan 1996 har apfulla och störiga Avenyfestare pissat eller knullat där på vägen hem, varefter det tragiskt nog fungerat som tillfälligt nattviste åt uteliggare. Detta är alltså en del av Göteborg som vi utan vidare visar up för våra besökare? Hur trevligt är det? Det är skräpigt, trist och luktar illa. Men vem bryr sig egentligen? Förutom jag själv verkar få göra det. Knappast de ansvariga i alla fall. De jag nämnt min idé för är positiva, de jag tillskrivit har inte svarat. Har dessa helt enkelt inte förstått potentialen? De kanske tycker att det räcker med att platsen används till ett pampigt bildspel innan jul? Så måste det vara, för vem vid sina sinnens fulla bruk skulle inte nappa på en så lysande idé som att ”använda” platsen till något positivt och inkomstbringande – året om?

 

Läget, läget, läget!

Göteborgs konstmuseum ligger längst up på Kungsportsavenyen och har ett fantastiskt läge som faktiskt kastas bort som det är nu. Visst är det en och annan turist som hittar upp hit och fotograferar vyn över vår paradgata, men ingen dröjer sig kvar särskilt länge. Det är ett dött utrymme och luktar ju dessutom illa.

 

Jag har ett förslag: glasa in valvet och gör om det till café/bistro!

Jag är väl medveten om att det redan finns ett café inne i konstmuseet, men det är mörkt, trist och anonymt. Jag är också medveten om restaurang Fonds existens, men det är lite dyrt och någon utsikt kan de inte stoltsera med. Alltså: skryt med utsikten och ta betalt! Skapa en flexibel och avslappnat exklusiv miljö på första parkett! Glasa in valven med en lösning som gör att det går att öppna upp under den varmare årstiden. Låt caféet/bistron flyta ut över trapporna och platsen nedanför. En fantastisk piazza med liv och glädje under sommartid. Jag är medveten om att det krävs vissa tekniska åtgärder för att min idé ska kunna bli verklighet, men det är en god investering för Göteborgs bästa.

 

 

Än så länge är detta min idé och mina åsikter, en vision om något som jag tror skulle göra Konstmuseet och Götaplatsen gott. Det saknas något idag och ytan innanför och framför de gamla valven – den gamla entrén(!) – är helt död, unken och pinsam.

 

 

Detta är ett upprop till dig, politiker, kommuntjänsteman, museianställd, arkitekt, krögare, visionär, alla ni göteborgare! Det är dags att visa Göteborgs konstmuseums fulla potential!

 

Foton: AÖ