Det där nya som skulle vara så bra

något för den händige;)?

Allt nytt är bra. Eller?


Nyhet! I stora bokstäver basuneras det ut, var och varannan dag. Någon har kommit på en ny grej, en ny produkt eller tjänst. Den är ny. Alltså är den bra. Eller? Vän av ordning kan mycket väl utbrista att jag inte hänger med, att vi som ifrågasätter det nya helt enkelt är för gamla för det nya. Men, vi som ifrågasätter det – och ganska mycket annat också – är även vi några slags vänner av en ordning. En ordning där vi inte okritiskt sväljer alla utbasunerade ”nyheter!”, en ordning där vi ifrågasätter och nogsamt funderar vad det där nya egentligen ska vara bra för. Man ska inte bara orka med ”det nya”, det ska även finnas en anledning till att just jag överhuvudtaget ska överväga att skaffa mig med det: what’s in it for me? Detta, ”vad ger det här mig?”, är en av reklamvärldens och självbevarelsedriftens nyckelfrågor. Kan varken du eller jag svara på den frågan kommer dagens nyhet – om den ens hinner uppmärksammas alls – snabbt och lätt bli gårdagens glömda gadget. Producenter måste också våga ställa sig själva frågan om det finns ett behov av min produkt eller tjänst och är behovet i så fall tillräckligt stort för att det ska vara värt mitt eget besvär? Eller blir det här bara ytterligare en onödig pryl bland alla andra onödiga prylar?

Därmed skulle det kanske vara lätt för mig att säga att jag är en person som inte gillar det nya? Nej, så enkelt är det nu inte, men den som försöker pracka på mig det ena nya efter det andra måste också vara beredd på mothugg i någon form. Jag uppmanar dig att göra detsamma: stäm upp i den frågvises sång du med!

Den kritiska konsumenten är producentens bästa vän. Sjung halleluja! Eller ställ åtminstone kritiska frågor till nästa person som vill att just du ska välja det där nya. Vare sig det är att börja blogga, facebooka, twittra, chatta, messa, mejla, faxa eller baka med surdeg. Det är du som bestämmer, det är ditt val. När allt kommer omkring är kanske inte det där nya så bra som somliga vill hävda. Kanske för Jonsson, men inte för Svensson. För dig kanske? Men inte för mig. Varför? Ja, det är just det som är den brännande frågan…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0