Say what? [this is ao-k communication]

 

Hur föds en bättre värld ur all den design som produceras? Det är den stora frågan för dagen – och framtiden. Hållbar design, något som intresserar allt fler idag när du antingen är miljömedveten eller miljöbov, är här för att stanna. Vi måste alla dra vårt strå till stacken, efter förmåga naturligtvis.

 

 

BoostShow 2009 – Design for Life

I Malmö hölls förra veckan workshops på temat design för (ett bättre) liv. Om du har vägarna förbi Malmö och är nyfiken på sånt som förbättrar livet tycker jag att du ska besöka inspirerande BoostShow på Beijerskajen 8 (Vid Malmö högskola) som pågår till mitten av november.

 

DesignBoost, som grundades av designern David Carlsson och kommunikations-strategen Peer Eriksson är en process* som delar med sig av kunskap och erfarenheter kring hållbar design som samlar formgivare, forskare och företagare från hela världen.

 

* ja, det är en process, inte ett evenemang.

 

Bilder: DesignBoost

Hur statusstressad är du idag?

Vem är jag? Hur ser du på mig? Och kanske framföralt, hur tror jag att du ser på mig? Alla har någon gång funderat på det, kanske till och med blivit tokstressad över det. Status är halt klart viktigt i vårt samhälle – och hur vi skaffar oss status kan se väldigt olika ut. Du kan få det via blodet. Du kan naturligtvis försöka utbilda dig till ett statusyrke eller köpa dig status – och troligtvis lyckas i mångas ögon. Din Volvo XC90 har i många kretsar förmodligen högre status än min sjuväxlade silverfärgade Crescent med inbyggd navdynamo. Är gräset verkligen grönare hos grannen, och spelar det i så fall någon roll? Men måste jag bry mig? Har min cykel, ”silverpilen”, högre status än din medelklass-Volvo i någon krets någonstans och spelar det överhuvudtaget någon roll för min självbild och mitt självförtroende?

Vad är din status idag?

Är jag evigt dömd och stämplad med en viss status i omgivningens ögon? Måste det alltid handla om vad jag gör framför vem eller kanske hur jag är? Hur kommer det sig att jag blir avundsjuk på vännerna som har råd med flera utlandssemestrar varje år eller de där som lever ett stadgat liv med familj och trygga välbetalda jobb? Hur mår jag egentligen – i andras ögon? Hänger jag med i allt det senaste? Har jag koll på det där nya? Orka! Ta bara det här med din facebook status. Jätteviktigt! Eller..?

 

 

Jag har länge funderat på det här med status och varför det är sååå viktigt 24/7. Ja, jag är fåfäng. Jag gillar prylar. Men jag är inte en av dem som skriver under på att den som dör med flest prylar vinner. Visst, jag har massor av grejer. Förmodligen mer än vad jag behöver och det mesta jag har är inte sånt som imponerar på folk. Jag kommer inte från någon fin familj, tjänar inte massor av pengar och har inte valt ett högstatusyrke. Jag bor inte i ett fint område och definitivt inte i ett fint hus. Lägenheten är dock helt okej inredd i en ganska maximalistisk stil enligt eget recept.

 

Är jag framgångsrik?

Framgång beror ju på vems mått vi mäter efter. Jag har ju en hel del meriter. Det står att läsa i min CV. Men vem har läst den? Alldeles för få om du frågar mig. Och det kanske är det som är problemet. Men i så fall är det också mitt eget fel. Om det är viktigt för mig att få bekräftelse på mina meriter, på att jag är framgångsrik i någons ögon. Jag är långt ifrån lika framgångsrik som flera av mina vänner, men om jag ser mig i spegeln ser jag ingen loser. Trots att jag inte har familj. Trots att jag saknar fast inkomst. Men jag lever, har hälsan och är självständig i så motto att jag oftast inte bryr mig om vad andra människor tycker och tänker om mig. I mina ögon duger jag som jag är. Nästan jämt. Visst krisar jag vid anställningsintervjuer och visst blir jag lite smånervös inför nya bekantskaper. Jag har komplex. Jodå. Men jag har lärt mig leva med dem. Inte alla bryr sig om det jag själv lägger onödigt mycket fokus på. Vem sätter upp den där kravspecifikationen som vi bär på inom oss dag in och dag ut? Måste livet vara en tävling? Jag funderar på det. Ofta. Jag börjar komma närmare något slags svar som jag kan leva med utan att ständigt känna mig betygsatt. Jag har läst och funderat och tagit mig tid att känna efter.

 

Efter att jag, med stor behållning, läst ”Statusstress” , en mycket intressant och skönt humoristisk historisk exposé kring det fenomen vi nog alla skäms lite att lufta med nära och kära, signerat historikern och vardagsfilosofen Alain de Botton känner jag mig lite lugnare. Jag inser att den samhörighet jag sedan länge känt med bohemer inte är någon fullständig slump eller ett aktivt val i jakten på någon slags status. Jag är helt enkelt sån. Åtminstone till del. Bohemer är ju som ni  vet materiella minimalister…

 

Även om de Botton inte träffar huvudet på spiken i varje ansats så lyckas han åtminstone med ett ganska genomtänkt filosofiskt bygge som fungerar som tröst och guidning till en möjlig väg ur fällan som kallas statusstress. Har du drabbats av den moderna världens I-landsvirus vi kallar ”statusstress” tycker jag att du ska läsa den här boken. Du får gärna låna den av mig. Jag har tidigare läst Alain de Bottons ”The architecture of happiness” och ”Om konsten att resa” som jag också rekommenderar varmt.

 

Illustration: Jan Stenmark

– Göteborgs konstmuseum har potential som inte utnyttjas

 

Göteborgs konstmuseum är en fantastisk plats med utmärkta samlingar och inspirerande fina utställningar. Men jag har i flera år stört mig på en sak – tomrummet ovanför entrén till museet. Sedan 1996 har apfulla och störiga Avenyfestare pissat eller knullat där på vägen hem, varefter det tragiskt nog fungerat som tillfälligt nattviste åt uteliggare. Detta är alltså en del av Göteborg som vi utan vidare visar up för våra besökare? Hur trevligt är det? Det är skräpigt, trist och luktar illa. Men vem bryr sig egentligen? Förutom jag själv verkar få göra det. Knappast de ansvariga i alla fall. De jag nämnt min idé för är positiva, de jag tillskrivit har inte svarat. Har dessa helt enkelt inte förstått potentialen? De kanske tycker att det räcker med att platsen används till ett pampigt bildspel innan jul? Så måste det vara, för vem vid sina sinnens fulla bruk skulle inte nappa på en så lysande idé som att ”använda” platsen till något positivt och inkomstbringande – året om?

 

Läget, läget, läget!

Göteborgs konstmuseum ligger längst up på Kungsportsavenyen och har ett fantastiskt läge som faktiskt kastas bort som det är nu. Visst är det en och annan turist som hittar upp hit och fotograferar vyn över vår paradgata, men ingen dröjer sig kvar särskilt länge. Det är ett dött utrymme och luktar ju dessutom illa.

 

Jag har ett förslag: glasa in valvet och gör om det till café/bistro!

Jag är väl medveten om att det redan finns ett café inne i konstmuseet, men det är mörkt, trist och anonymt. Jag är också medveten om restaurang Fonds existens, men det är lite dyrt och någon utsikt kan de inte stoltsera med. Alltså: skryt med utsikten och ta betalt! Skapa en flexibel och avslappnat exklusiv miljö på första parkett! Glasa in valven med en lösning som gör att det går att öppna upp under den varmare årstiden. Låt caféet/bistron flyta ut över trapporna och platsen nedanför. En fantastisk piazza med liv och glädje under sommartid. Jag är medveten om att det krävs vissa tekniska åtgärder för att min idé ska kunna bli verklighet, men det är en god investering för Göteborgs bästa.

 

 

Än så länge är detta min idé och mina åsikter, en vision om något som jag tror skulle göra Konstmuseet och Götaplatsen gott. Det saknas något idag och ytan innanför och framför de gamla valven – den gamla entrén(!) – är helt död, unken och pinsam.

 

 

Detta är ett upprop till dig, politiker, kommuntjänsteman, museianställd, arkitekt, krögare, visionär, alla ni göteborgare! Det är dags att visa Göteborgs konstmuseums fulla potential!

 

Foton: AÖ

 

Det sägs att Göteborg satsar på cyklisterna, men jag märker inte av det. Det finns sedan ett antal år ett fåtal längre cykelvägar i stadens utkanter, men inne i stadskärnan är cykelburna trafikanter minsta sagt styvmoderligt behandlade. Det finns visserligen en kommunal luft-station utplacerad på Vasagatan och en webbplats som bland annat informerar om sådant som kan vara bra att veta för dig som cyklar i Göteborg, men kom igen, det räcker knappast för att säga att det satsas på cyklisterna i Göteborg. De befintliga cykelbanorna är i många stycken undermåliga och ofullständiga.

 

Som inbiten cyklist har jag en god överblick över cykelns position i staden och den är inte särskilt framskjuten. Det är däremot bilens och fotgängarens position.

 

Det finns många sätt att främja cyklismen, till att börja med måste de befintliga cykelbanorna och cykelvägarnas ytskikt ses över. Sedan måste Göteborg satsa på fler genomtänkta och obrutna cykelvägar, en tydlig placering av cyklisterna i stadstrafiken och generösa cykelparkeringar vid kollektiva knutpunkter. Gratiscyklar, gröna vågen och digitala cykelkartor är tre andra satsningar som verkligen skulle ge detta miljövänliga och ur folkhälsosynpunkt fantastiska transportsätt ordentlig medvind. Det finns många fler lysande exempel att hämta från den mer cykelvänliga Öresundsregionen. Inför trängselavgifter i Göteborg och låt en stor del gå till cykelfrämjande åtgärder.

 

Höj kommunalskatten en pytteliten bit och vi får bättre förutsättningar för att ta oss fram utan bilen: låt hälften av höjningen gå till ”gratis kollektivtrafik” för alla, den andra hälften till en säkrare och mer attraktiv cykelmiljö.

 

Cyklismen är en folkhälso- och miljöfråga som måste lyftas upp på politikernas agendor nu – vi har inte råd att låta bli!

 

Bild: Transportstyrelsen

 

 

– Byggnader är som böcker. Tar vi oss bara tid, har de fascinerande historier att berätta, säger Carina Sundqvist, bebyggelseantikvarie som driver Inspirationsbyrån.

 

En inspirerande tur runt det fula (?) Göteborg

Sextiotalets rivningsvåg gav oss Miljonprogram och Brutalism. Grävskoporna skövlade ibland hela stadsdelar, vissa förslummade områden ersattes av enorma spelrum för marknadskrafterna. Dagens Nordstan, Mammons tempel i Göteborg, är ett av flera typexempel som restes i betong, glas och metall på sextio- och sjuttiotalet. Innan dess hade Nordstaden, som blomstrade på 1800-talet, blivit en förslummad stadsdel. När hamnkanalerna grävdes igen på 1930-talet och förvandlades till de idag mer bekanta Hamngatorna, försvann mycket av den gamla livsföringen. Torghandel, fiskebåtar, häst och vagn flyttades till andra platser och Nordstadens karaktär och historia började skrivas om.

Bilarnas intåg folkets uttåg

Nordstans 2700 parkeringsplatser vittnar om bilismens betydelse. Snabba beslut framför långsamhetens lov. De nya byggnaderna restes på ett kick med tekniker och material vars egenskaper ofta beskrevs som effektiva, underhållsfria, prisbilliga … och estetiskt tilltalande. Här går naturligtvis meningarna isär, men oavsett vad vi anser vara estetiskt tilltalande arkitektur, har även dessa byggnader en fascinerande och intressant historia att berätta.

Denna kväll guidar och berättar Carina Sundqvist om Nordstaden och Östra Nordstaden från förr till nu. Om immigranternas sista måltid längs Sillgatan (nuvarande Postgatan), om den moderna arkitekturens flirtar med dess föregångare… Den nya tidens, rekordårens, material skulle ofta likna något annat, mer exklusivt. Nordstan, som stod klart 1972, tål helt klart att studeras lite mer ingående. Om du tar en noga titt på Åhlénshusets fasad är det inte skiffer utan (maskinellt?) bearbetade aluminiumplåtar. Ovanpå köpcentret öppnar sig en helt ny, och för de flesta okänd, värld med kontor och fler möjligheter till studier i arkitekturhistoria.

 

 

Låt Inspirationsbyrån guida dig runt Göteborg

För den nyfikne berättar byggnaderna en hel del om arkitekturens olika epoker, men också människornas och samhällets historia. Du har den alldeles intill dig så höj blicken och turista i din egen stad. Jag tycker att du också ska ta möjligheten, genom en av Inspirationsbyråns guidningar.

Bilder: AÖ

Vitt. Den tomma palettens bländande sken. Not for me!

 

Ser jag vitt vill jag genast lägga till något. Vad som helst. Vitt är visserligen också en färg. Vitt symboliserar till exempel start, födelse och oskuld. Jag tänker tillbaka på IKEA-katalogen i början av 2000-talet. Då var det vitt som gällde! Vitt, vitt, vitt. Vitt som bas, ja. Men ett helt hem? Uj vad tråkigt. Visst, ibland är det rena och asketiska oerhört vackert och skönt. Oavsett om det är helt i vitt eller en nedtonad men ändå kontrastrik miljö med vitt, grått, svart med inslag av lite brunt – till exempel ute i karg natur, som på mitt älskade Fårö – men i det långa loppet? Hallå..?

De som varit hemma hos mig vet hur jag tänker. Här är det färgglatt och mycket av det mesta. Jag är knappast en kulörernas oskuld! Jag är ju född på sextiotalet, med flower power, summer of love, 10-gruppen, Beatles Yellow Submarine och Sgt. Pepper’s, medaljongtapeter, Fem myror, Beppe, Regnbågslandet, plastic fantastic, velour, manchester och mahjong i blodet.

Ni fattar att jag lever i abstinens och armod när loppisarnas utbud är magert. Ge mig meeer av denna fantastiska maximalism!

Som tur är finns det några som sprungit i samma skor och serverar suverän retroflirtig maximalisisk design för idag, Brita Sweden:

 

Bilder: Susanne Walström & Micke Sandström

Vill du läsa mer om Brita Sweden, vilka de är och hur de tänker kring design?

Allt nytt är bra. Eller?

Nyhet! I stora bokstäver basuneras det ut, var och varannan dag. Någon har kommit på en ny grej, en ny produkt eller tjänst. Den är ny. Alltså är den bra. Eller? Vän av ordning kan mycket väl utbrista att jag inte hänger med, att vi som ifrågasätter det nya helt enkelt är för gamla för det nya. Men, vi som ifrågasätter det – och ganska mycket annat också – är även vi några slags vänner av en ordning. En ordning där vi inte okritiskt sväljer alla utbasunerade ”nyheter!”, en ordning där vi ifrågasätter och nogsamt funderar vad det där nya egentligen ska vara bra för. Man ska inte bara orka med ”det nya”, det ska även finnas en anledning till att just jag överhuvudtaget ska överväga att skaffa mig med det: what’s in it for me? Detta, ”vad ger det här mig?”, är en av reklamvärldens och självbevarelsedriftens nyckelfrågor. Kan varken du eller jag svara på den frågan kommer dagens nyhet – om den ens hinner uppmärksammas alls – snabbt och lätt bli gårdagens glömda gadget. Producenter måste också våga ställa sig själva frågan om det finns ett behov av min produkt eller tjänst och är behovet i så fall tillräckligt stort för att det ska vara värt mitt eget besvär? Eller blir det här bara ytterligare en onödig pryl bland alla andra onödiga prylar?

Därmed skulle det kanske vara lätt för mig att säga att jag är en person som inte gillar det nya? Nej, så enkelt är det nu inte, men den som försöker pracka på mig det ena nya efter det andra måste också vara beredd på mothugg i någon form. Jag uppmanar dig att göra detsamma: stäm upp i den frågvises sång du med!

Den kritiska konsumenten är producentens bästa vän. Sjung halleluja! Eller ställ åtminstone kritiska frågor till nästa person som vill att just du ska välja det där nya. Vare sig det är att börja blogga, facebooka, twittra, chatta, messa, mejla, faxa eller baka med surdeg. Det är du som bestämmer, det är ditt val. När allt kommer omkring är kanske inte det där nya så bra som somliga vill hävda. Kanske för Jonsson, men inte för Svensson. För dig kanske? Men inte för mig. Varför? Ja, det är just det som är den brännande frågan…

Samlar du också skrot? Eller slänger du bort saker helt i onödan? Jag är nyfiken på det mesta och vet att det är den bästa utgångspunkten för att skapa bra och relevant kommunikation. Att lyssna och ställa de viktiga frågorna. Att ställa de obekväma frågorna, att inte skämmas för att jag inte förstår. Ibland är det svårt att tala om varför en produkt eller tjänst är bra – med resultatet att den åker i soptunnan. Mina ord ger din verksamhet mer mening. Tillsammans kan vi lyfta fram de goda idéerna som gör vår värld en bättre plats att vakna upp i. Vad behöver du hjälp med?

Orden och nyfikenheten är mina främsta vapen. Jag har jobbat med kommunikation i en eller annan form i större delen av mitt liv. Som journalist, copywriter, researcher och informatör har jag gjort mitt yttersta för att världen ska bli en bättre och gladare plats att vakna upp till. Jag har jobbat som copywriter på IKEA, varit researcher på SVT, programledare och reporter på SR, skrivit katalogcopy på Ellos, varit informatör på en ökommun (mer om det en ana gång!) och informatör på en ganska ung statlig myndighet som är coolare än vad många vet: läs mer på www.swedac.se. Jag har eget företag inom kommunikation, information och marknadsföring. Jag har hur många kameror som helst och använder nästan allihop. Musiken är en stor del av livet, liksom kaffe, design, arkitektur, inredning, miljö, mat och dryck. Jag är nyfiken på livet i alla dess former. Just nu skriver jag långa listor och försöker bocka av dem så gott det går. Samtidigt som jag njuter av livet och soliga september.